Jag och Troja skrev i höstas upp oss på en brukskurs som skulle gå under fyra helger detta år. I mitten av mars var alltså första träffen. Jag hade inga större förväntningar men tyckte att det skulle bli kul att komma igång ordentligt. Kan erkänna att jag tappat motivation efter alla veterinärbesök, rehab och bakslag. Träna med hund är ju egentligen något jag tycker är jättekul och det finns inget bättre att känna att sammarbetet finns där. Att få se min hund utvecklas tillsammans med mig är bland det bästa som finns. 

 

Under lördagen träffades vi på Lundagårds Hundskola för att spendera hela dagen med lydnad. Jag sa redan i början när vi skulle presentera oss att jag tappat motivationen men att jag såg fram emot denna kurs. Jag hoppades på att hitta tillbaka till det roliga med hundträning igen. Annica och Maud är verkligen jättebra instruktörer och anpassar täningen jättebra efter individ, vilket resulterade i att fokus för mig och Troja låg på att få tillbaka motivation. Jag har ganska höga krav på hur momenten ska se ut och fick jobba mycket med att släppa på kraven och inte vara så petig. Det blev lite snett i ingångarna och positionen var ibland inte den bästa i fritt följd men attityden på Troja ändrades väldigt mycket, jag såg lyckan i hennes ögon och hela kroppsspråket ändrades. Hon ville träna mer och lyckades hålla fint fokus på mig. Inte konstigt att hon också tappat glädjen då vi bara kunnat belöna med godis, röst och klappar. Det verkligen lyste i ögonen på henne när hon istället för godis fick leksak som vi kampade med. Kunde även kasta iväg leksaken så hon fick springa/leka av sig. När man sätter in hunden i bilen efter täning och har tårar i ögonen för att det var så roligt, då vet man att man är på rätt väg i träningen och att man har de bästa instruktörerna!

 

Vi körde även apportering, inte mitt favoritmoment. Men det var ganska roligt ändå. Troja tuggar på apporten och vill gärna inte hålla kvar så det kommer bli mycket träning för att få till det momentet. 

 

Under söndagen var vi i Sörmonskogen för spår. Vi delades upp i två grupper och vi fick Maud som instruktör. Vi fick börja med att lägga ett spår till vår egen hund för att hon skulle kunna se hur vi brukar göra. En dryg timme senare var det vår tur ut i skogen. Inte det bästa spår hon gått men för att inte ha så mycket spårvana så gick det ganska bra. Troja har en liten kärlek för att plocka saker på backen och även äta bark från träd. Detta speciellt när hon inte orkar koncentrera sig i spåret. Detta har blivit lite som ett ticks för henne och jag tror att hon kan slappna av lite när hon får något att sysselsätta sig med. Vi jobbar mycket med att få bort detta och efter de råd och tips i både lydnaden och spåret tycker jag att vi kommit en bra bit på vägen. 

 

Efter lunch fick vi gå två spår som någon annan lagt åt oss. Maud var verkligen jättebra på att förklara, anpassa efter Troja och peppa mig som förare. Hon tyckte att vi skulle lägga mer värde i apporterna, så belöningen ser annorlunda ut där nu. Har även med mig vatten i spåret och en påse med godis som jag kan prassla med.

 

Har efter denna helg ändrat mycket i spåret och det fungerar så himla bra. Vi har spårat väldigt mycket och jag tycker att det bara går bättre och bättre. Nu i april är det dags för andra helgen, ska bli så himla kul :)